Citat:
Ursprungligen postat av
Anonymare
SW var sannolikt inte fullt insatt i rådande våldtäktslagstiftning. Nu är hon det via sitt ombud och enligt EMF är hon idag övertygad om att JA har utsatt henne för våldtäkt. Då spelar det ingen som helst roll vad hon trodde gällde vid anmälandetidpunkten. Du verkar ha en fäbless för att vilja backa tiden om aktuell uppfattning inte stämmer med hur du vill ha det, precis tvärtemot hur det gäller enligt juridiken, där är det givetvis den färskaste och mest faktamässigt korrekta uppfattningen som gäller, inte en initial baserad på bristfälliga uppgifter. Det senaste vi hört, via EMF, är alltså att SW är övertygad om att JA har utsatt henne för våldtäkt. Det är det vi får gå på idag, inte en ev. förvånad reaktion vid anmälningstidpunkten.
Men
Mariannes våldtäktsanklagelse verkar bygga på idén att SW skulle ha
sovit djupt och därmed ha varit i ett
hjälplöst tillstånd som
avsiktligt utnyttjades. Det verkar inte alls stämma med rapporterade omständigheter. SW säger att hon "halvsov" och tidsschemat för morgonen som det framgår av HäPM gör det inte heller troligt att hon ska ha sovit särskilt djupt. Ingenting tyder alltså på att hon blev utnyttjad i ett hjälplöst tillstånd.
Och eftersom hon inte sov och eftersom tidsschemat visar att de varit rätt aktiva tidigare under morgonen, blir det heller inte troligt att någon ens hade kunnat utnyttja henne i ett "hjälplöst tillstånd".
Så man kan fråga sig varför Marianne behöll våldtäktsanklagelsen efter att SW bekräftat att hon bara halvsov. Det verkar inte sannolikt att få detta bekräftat som våldtäkt i en rättegång. Mariannes våldtktsanklagelse blir enormt spekulativ: Kanske det inträffade en våldtäkt trots att ingenting tyder på det.
SW är inte jurist nu heller, så även om hon är övertygad om att hon våldtagits så är det svårt att få det att gå ihop med den juridiska definitionen av våldtäkt som den såg ut då och som den troligtvis fortfarande ser ut.
Det intressanta blir då att ställa sig frågan varför SW numera är övertygad (enligt EMF) att hon blivit våldtagen av JA. En känsla av övertygelse är inget vidare juridiskt argument. Det har inget tungt bevisvärde. Ingen domstol borde döma någon som skyldig till våldtäkt bara för att en person
vittnar om sin övertygelse om att så har skett. En övertygelse kan tvärtom förblinda och göra att en person inte ser hur fel de har.
Vad bygger SWs övertygelse på? Att hon halvsov?
Notera att EMF inte säger att EMF själv är övertygad om att hennes klient har blivit våldtagen, bara att klienten själv numera är övertygad. EMF verkar helt klart vilja att saken tas till domstol för att prövas eftersom det är vad hennes klient vill, men det betyder inte att EMF själv med den juridikutbildning hon har uttrycker en övertygelse om att en våldtäkt ägt rum, än mindre om en fällande dom.
I värsta fall är SW så övertygad att hon blivit våldtagen att hon justerar sin historia så att den passar aktuella våldtäktsdefinitioner. Det faktum att SW velat fram och tillbaka skulle till och med kunna tyda på att hon influeras starkt av omgivningens uppfattning.
Först ansåg hon sig inte våldtagen. Sen pratade hon med kompisar (inte jurister utan kompisar, alltså) som sa att hon blivit våldtagen. Sen pratade hon med AA och verkar ha sagt att hon blivit våldtagen (kanske för att hennes kompisar sagt det, kompisar som inte vittnat om detta i något av Mariannes många förhör), sen "nämndes ordet våldtäkt" när AA och SW pratade med Linda Wassgren, och sen blev "alla" rörande överens om att det var våldtäkt och JA anhölls i sin frånvaro och skulle delges misstanke om våldtäkt när han greps.
SW blev chockad över att JA anhållits i sin frånvaro, vilket är anmärkningsvärt om hon var övertygad om att hon blivit våldtagen. Sen sa Eva Finné till om att han inte skulle delges misstanke om våldtäkt och sen drog hon tillbaka anhållan och fyra dagar senare la hon ner med hänvisning till att inget brott (inklusive ingen våldtäkt) hade ägt rum. Sex dagar senare återupptog Marianne våldtäktsmisstanken på Borgströms initiativ.
Jag undrar om inte denna beskrivning av händelseförloppet tyder på att folk har influerat varandra till att tro att det förekommit en våldtäkt. Det är de känslomässiga argumenten som vinner. Folk blir upprörda å SWs vägnar. Borgström var sur på Finné, Irmeli beundrade Borgström och var kompis med AA, och kretsen kring Linda var alla rörande överens. AA var upprörd å SWs vägnar, och SW verkar främst ha gått på att hennes kompisar sagt att hon blivit våldtagen.
Men vad händer om man nyktert och sakligt och systematiskt kollar fakta och skjuter känslorna till sidan? Vad finns det då att gå på? Finné såg ingenting, och hon verkar nyktrare än Borgström.
Frågan kvarstår; Varför är SW numera övertygad om att hon blivit våldtagen? Är hon övertygad om att hon blivit våldtagen i juridisk mening, eller känner hon sig bara våldtagen för att hon känner sig sviken?
Naturligtvis har hon rätt att ändra sig, men då har man rätt att ställa frågan vad som gjorde att hon ändrade uppfattning.
Med tanke på andra svenska rättsskandaler är det även legitimt att fråga sig om hon blivit utsatt för manipulativ terapi eller manipulativa förhör. Sådant har ju förekommit i Sverige i modern tid.