Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Några ord om Hanna Olsson...

Catrine och rättvisan blev med tiden en kvarnsten runt Olssons hals. Efter Lindebergs arbete hade hon inget att tillföra, och hade målat in sig i ett hörn.

Att Olsson var spekulativ, direkt lögnaktig och pinsamt dåligt påläst blev märtsamt tydligt på nittiotalet, och Olssons försök att skriva mer om da Costa har varit dödfödda.

Den offentliga rollen passade henne också dåligt, hon vantrivdes med den, och trots ett akademiskt karriärkliv och ett litet kändisskap, har Olsson mest skadats av att gegga runt i ett mordfall hon inte begrep sig på alls.

Och att hon hade helt fel, det har hon såklart fattat för länge sen.

Varför förnedrar du dig med en sådan argumentation?

Återigen:
(FB) Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Du måste vara en av denna tråds mest oärliga skribenter, hal som en ål och länken visar klart och tydligt att du rätt ofta inte har en aning om vad du yrar om.

Dessa sjukligt återkommande jägarteorier är rätt tröttsamma och sammantaget så är det extremt förvånande att alla experter, sakkunniga, professorer, doktorer, rättsläkare osv som dragit slutsatsen att GM var kunnig i anatomi, kirurgi och ortopedi hela tiden avfärdas med argumentet att det istället var en jägarstyckning och att dom hade fel?

Kan du bevisa att det var fråga om en jägarstyckning? Det måste vara första gången i världshistorien som någon kunnat bevisa detta när det gäller just det här fallet?

Jag är inget stort fan av Olsson men kan inte du beskriva lite mer ingående vad hon hade fel om?

Det vet du naturligtvis nog lika bra som alla andra här. Du och Hanna Olsson stod ju på samma sida, även om ni kanske närmade er frågan ur lite olika perspektiv.

(det fetade)

JE kan i teorin omedvetet ha blivit påverkad av vad han läst och hört under de gångna åren och till slut har en bild formats av ett påstått scenario i hans hjärna just tack vare olika typer av information som dykt upp i media, böcker osv genom åren lopp, kanske tom i hans drömmar och sedan har allt formats till en händelse som till stora delar inte ens har inträffat i det förgångna?

Att JE kan ha träffat da Costa innan hon avled är givetvis fullt möjligt men den exakta tidpunkten för det sista mötet går självklart inte att bevisa. Att det under många år kan ha tillkommit information är ingen oäven tanke eftersom JE började berätta först år 2006, dvs 22 år efter det påstådda mötet.

"Hjärnan inte bara lagrar minnen, som en dator, utan plockar upp dem till medvetandet då och då. Där bearbetas dem, i våra drömmar till exempel, och läggs sedan tillbaka. För varje gång de läggs tillbaka kan de vara något förändrade – minnet kan vara förvrängt och felaktigt men det kan också vara mer korrekt än tidigare – beroende på vilken information som tillkommit, säger Lars Olson, professor i neurobiologi vid Karolinska Institutet"

https://www.svt.se/nyheter/vetenskap...-som-viskleken

Alla läsare kan dessutom se att artikeln vänder helt upp och ned på vad du och vissa anhängare inbillar er, varför skulle JE vara något undantag?

"– Ditt minne av en händelse kan med tiden, för varje gång du minns händelsen, förändras till den grad att det till slut är helt felaktigt.

Studiens resultat kan ha betydelse när man förhör vittnen som ska återberätta vad de minns i ett brottsmål, menar forskarna.

– Det kan vara så att ett vittne minns något ganska exakt första gången han eller hon talar om det, eftersom minnena då inte hunnit förändras. Men efter det går det utför, säger Donna Bridge"

Någonstans delar sig vägen, man måste välja grupp att studera, och det är lätt att tappa bort sig, eftersom dysfunktionella personer med missbruksproblem (da Costa, Vinof, Gonerka, Monika etc) dras till samma platser och klumpar ihop sig hela tiden.

Da Costa rörde sig helt enkelt i kretsar där man bara hittar personer som normala människor inte orkar med, och i en storstad blir urvalet såklart enormt stort. Vilken snedseglare, vilket psykfall och vilken pundarkvart ska man välja?

Enligt mig finns iaf skiljelinjer mellan olika sorters missbruk. Det finns olika kulturer, och grava alkisar och horsare brukar tex inte blandas så ofta, vilket gör Vinofs intresse för Malmskillnadsgatan och da Costa extra intressant. Horsare har traditionellt uselt rykte, de är patologiskt lögnaktiga, svekfulla etc, och andra grupper kan uppleva sig som mer rejäla osv.

Till syvende och sist tror jag att Olle Torge hade helt rätt i sina analyser, och den stora skiljelinjen går mellan Eugeniavägen 25 (med diverse utlöpare) och da Costas närmaste kretsar (diverse horsare: CB, Korsvall, Saba etc).

Saba sa ju också något intressant i sin intervju (i Tidningen Oberoende). Hon försökte byta drog och släppa horset. Hon tog tjack istället, och hamnade i en mardrömsvärld, som hon beskrev det. De nya polarna - tjackisarna - var betydligt mörkare och mer skrämmande än "de godmodiga" horsarna, som troligen hade kvar något av 70-talets flummiga naivitet, trots hårda liv.

Nu citerar jag ur minnet, ska jag tillägga.

Nåväl ... att både CB och Saba hade god kunskap om da Costas sista timmar, det verkar högst troligt.

Och lika troligt är det att Vinof såg om sitt hus, lyssnade på djungeltelegrafen och skaffade sig överblick. Han var ju bekant med både hög och låg, sexsäljare och missbrukare.

Han var skärpt, och kunde nog lägga ihop två och två, och eftersom Saba gick på Malmskillnadsgatan bör heroinkranen (tillika Sabas fästman) CB ha varit bekant för Vinof.

Det finns väl i sättet styckningen är gjord på mer som indikerar vana vid djurhantering än det finns bevis för "läkarstyckning". Och det vet du lika bra som jag, eljest skulle du inteta ifrån tåspetsarna.

Kul att du hänvisar till forskning utan att förstå att den även kan tillämpas på dina vittnen som du litar blint på.

Den forskning du hänvisar till är allmänt känd bland dem som har lite koll på det mänskliga minnet. Applicera den på dina vittnen fotohandlarparet, jägmästaren, barnet, mamman samt poliserna och tala om vad du kommer fram till.

Mvh
JFT96

Ps. Glömde du att svara på min förra fråga om vi kunde vara överens om att det inte går att utesluta att det INTE är experter som utfört styckningen? Ds.

Du kan inte jämföra JE:s extremt sena vittnesmål (2006) med exempelvis fotohandlarparets och jägmästarens vittnesmål om en helunderlig bildinlämning sommaren 1984 för om tre personer vittnar om att händelsen verkligen ägde rum så har detta givetvis en betydligt större tyngd än det JE berättade, han var dessutom ensam om sin observation och man kan bara fråga sig hur kontaminerad hans berättelse var? Den var ju marinerad av allt som gått att läsa och höra om fallet under rätt många år, ingen inbillar väl sig att JE inte kan ha tagit intryck av allt detta?


Återigen, om två kvinnliga poliser var för sig vittnar om att dom sett den ene av de två läkarna i sällskap med offret så borde detta givetvis ha större trovärdighet än JE:s svammel många år senare.


Det går inte heller att utesluta att Elvis lever eller att månlandningarna bara var en iscensatt bluff och astronauterna istället befann sig i en Hollywood-studio. Men visst, du har kanske rätt? Det går inte att utesluta att den eller de som utförde styckningen INTE var experter men om dom nu var rena rama amatörer så måste dom haft en otrolig tur under ett flertal moment vid nedmonteringen, dom lyckades ju lura en mindre arme av rättsläkare, professorer, ortopedkirurger, poliser och doktorer att tro något som inte var sanning.

Bara det är en bedrift som känns ohyggligt osannolik? Eller vad anser du?

Det stämmer utmärkt (jag svarar fast du vände dig till nån annan).

Det lustiga är att Rajs lyckades med sina cyniska lögner, fast han själv varit med om att skapa torra dokument (obduktionsrapporterna) som inte stödjer hans lögner för fem öre - och det går alldeles utmärkt att maila polisen, beställa FUP:en och studera själv, upptäcka att inga tecken på läkarinblandning finns.

Rajs kunde ljuga om vad som helst (och exakt vad han har för psykisk störning orkar jag inte ens gissa), men da Costas kvarlevor ljög inte. Det som slår en när man tittar på sanningen bakom alla myter, är hur slafsigt och fult kroppen är styckad.

Att nån kunde tex få för sig att ena knät var "kirurgiskt delat" är skrattretande.

Dessutom var alla sårytor ordentligt förruttnade när likdelarna hittades, så att utröna vilken kniv (eller sax) som använts och vilket yrke gärningsmannen hade, var helt lönlöst.

Hå hå ja ja ... jag är varken läkare eller djurstyckare, men jag anser att bukens öppning (en stor U-form kompletterade av raka linjer) inte riktigt passar ihop med en kniv. Jag tror att en sax användes, och detta är nog också anledningen till att lårbenshalsarna var fulla av "triangelformade skador", efter att gärningsmannen hackat sönder dom.

Var det en kniv som användes, var det nog en väldigt ovanlig kniv, vars spets tålde denna misshandel, och jag tvivlar på att gärningsmannen ville offra den kniven. En sax är klart tänkbar.

Och att allmänheten ens kunde tänka sig att TH och TA skulle vara skyldiga, att de skulle befatta sig med ett lustmord och en likstyckning, det är totalt obegripligt, absurt.

Det är verkligen synd att djurhåren (på handduken) inte testades.

Det bör ha funnits flera anledningar till att typtesta; djurhåren (på en handduk som troligen tillhört da Costa) kunde ha flera tänkbara ursprung ...

- Ett av da Costas favoritplagg var en fin pälsjacka (av rävskinn om jag mins rätt), som hon kanske använde på Malmskillnadsgatan. Äkta och oäkta pälsplagg är (tillsammans med korta kjolar, höga stövlar, nätstrumpor osv) klassiska inslag i gatuprostitutionen. Inga konstigheter. Man hade ytterligare en chans (vid sidan av DNA-test) att binda da Costa till handduken.

- Kort före sin död visade da Costa antagligen en kattannons för Korsvall. Hon ville köpa en kattunge. Detta är en något osäker uppgift, men intressant, bla för att Monika var en luttrad kattägare. Hon hade bott med katter sedan 60-talet, och hade katt på Sigtunagatan också (på 80-talet).

- Vinof var djurälskare, hade hundar (åtminstone på 70-talet) och kunde sköta hästar. Vinof brukade också klä sig i pälsplagg, och det kan han ha gjort på sommaren också - sommaren 1984 var ostadig. Kalla och fuktiga dagar avlöstes av strålande solsken ... Om Vinof hade hundar på 80-talet vet jag inte. Jag har frågat en av hans anställda (en släkting till Robert), och han säger att hundar inte syntes till på Eugeniavägen.

- TÅ sa att da Costa hotades av en man med två svarta hundar, i Kungsträdgården.

Uppgiften om Vinofs hundar är jag osäker på, för mannen som gav mig info var insyltad i Vinofs affärer, och är kanske inte helt sanningsenlig.

Vinof uppgav också (i förhör 1985) att han "älskade att promenera", att han "promenerade alla tider på dygnet". Detta låter som en av hans halvlögner, och man undrar vad han ville förmedla (eller dölja). Det är svårt att tänka sig den packade eller bakfulle, korpulente Vinof promenera kilometervis, utan mål och mening ... Den enkla förklaringen är nog att Vinof var hundägare, och det skydd som en hund ger, det behövde han garanterat.

Det finns nån j-a hund nånstans, men jag vet inte hur jag ska gräva fram den ...