Tinder-appen

2 år senare, trots flertal argument, diskussioner och försök här, så läser jag nu fortfarande om "män" som lägger en sjuklig besatthet i att hitta en kvinnlig partner som måste vara ambitiös och ha en fin karriär...

Jag ger upp. De flesta är helt enkelt redan bortom räddning.

Du är inte sämst, och du gör inget fel alls. 30% som svarar dig är isåfall de du borde lägga tiden på. Det finns noll mening med att ens försöka sig på att förstå varför resterande 70 inte svarar. Det händer alla, tro mig. Ingen får svar av 100/100 st. Jag jag just nu 800 match och skrivit med 70st. Jag har även förut testat, av nyfikenhet, att göra fejk konton. Med 3 modeller med 3 helt olika utseenden. Mörk, ljus, osv. Inte ens de fick svar på alla. Så det finns inget att egentlige grubbla över. En del matchar för att bara få bekräftelse osv. Sluta bara försök tänka vad som ska passa vem. Att tänka på vad man ska skriva till tjejer är en annan mening för att sätta de på pedistalen. Och bara där har man förlorat. Du är priset, inte hon.

Tinder är inte verkligheten. Enda sättet att få kontakt med en annan människa är irl. Detta gäller alltså generellt för alla tinder användare. 15% slår jackpott.

Dom tjejerna jag träffat hade ALDRIG swipeat höger på mig på tinder.

Kostar det att se om någon likear? Ny på Tinder.

Trådar infogade. /VitKalla

Ja mina super likes är verkligen sådär också. Jag tror ett problem är att jag inte ens dyker upp i många av de snyggare tjejernas feed för de är överösta med superlikes från Shreks. Jag blir typ deprimerad av att sitta och swipa vänster hela jävla dagarna. Jättebra feedback när man kommit ur ett breakup, är i bättre form än någonsin innan och är snyggare i ansiktet än tidigare när man åldrats bra. Problemet är som sagt att du har 4000 likes, du kommer ju inte orka scrolla igenom alla dem för att se om det finns någon vettig där... Så även som snygg kille drunknar man lite eftersom att chansen för att tjejerna jag lika. Påtal om det fick jag nu på morgonen en s.k. top matchning. Får hoppas hon svarar bara. 1/10 som jag sagt.


Nej exakt, vill mest ha någon med lite liknande ambitioner att ta sig någon vart i livet. Tycker inte det kan vara så mycket begärt. Behöver inte tjäna lika bra som jag men vill ju iaf ha någon med ett yrke där dem har utveckling så vi inte behöver kompromissa så mycket med vart vi bor etc.

Känner mig inte utpekad av ditt inlägg men tycker att "ambitiös och bra karriär" kan vara helt rimliga krav för någon som t.ex tycker att sånt är viktigt för en själv och därmed bör vara viktigt för ens partner.
Ser inget konstigt med det alls.

Kanske snarare avsett för de som i första hand söker en karriärkvinna. Kan finnas med bland kriterierna att ens partner ska ha ett hyggligt jobb, men inte vad en familjeorienterad man främst bör leta efter.

Nja, det handlar bara om feminiserade män som blivit indoktrinerade av att växa upp i ett feministiskt land och tyvärr har gått på hela bullshiten om starka självständiga kvinnor som ska göra karriär och vara hustlers.

Istället för att då söka efter en feminin kvinna som faktiskt är ambitiös i rollen att vara kvinna och bli en bra mor.

Men en normalt funtad man inser att ju mer fokuserad en brud är på hennes karriär och läsa någon bullshit-utbildning, desto mindre kommer hon vara fokuserad på att faktiskt vara en bra fru och bli en bra mamma. Vara feminin helt enkelt.

Så man tittar efter hennes ambition i det avseendet snarare än att försöka hitta en kopia av sig själv.

Eller så vill man ha en jämställd relation med någon som man kan ha intressanta diskussioner och bara ha kul med.

Varför är mannens "bullshit-utbildning" viktigare än kvinnans "bullshit-utbildning".

Personligen är jag hellre "feminiserad" (naturlig och så som jag alltid har varit) än går in i en obekväm påtvingad fejkad machoroll.

Alla kanske inte heller vill ha barn eller vill gifta sig?

Personligen ställer jag enbart "krav" jag lever upp till själv när det kommer till en partner. Sen är min egentliga kravprofil betydligt lägre än vad jag själv när upp till. Räcker med ett fint ansikte jag mår bra at att titta på(att jag kan hålla blicken på henne utan att känna att jag behöver titta bort är mitt tecken där), att hon är i vart fall normalviktig samt har ett hyffsat jobb med okej utveckling. Sen ser jag resten som en bonus. Högsta kravet är väl ansiktet för min del men det lever jag också upp till själv, sen är jag väldigt mycket bättre än min kravprofil på andra aspekterna.

Varför måste något som är viktigt för dig, vara viktigt för din partner? Varför måste så mycket, ofta korkade saker, vara viktiga för båda? Man ska väl inte bli siamesiska tvillingar?

Om en är karriärfokuserad och även den andra, så undrar man vad fan de vill ha en relation för. De är ju redan gifta med sitt jobb. Är det för att få slut på tjatet från mamma? Att de sedan aldrig umgås, än mindre har tid eller intresse för att skaffa familj, är mindre viktigt.