Citat:
Ursprungligen postat av
Geezson
Det var ju ett shysst diakon-upplägg du surrat ihop. Men hjälp mig förstå en sak...
Är det hoppet som sist överger en; eller är det den präglade stämpeln, och orsaken till varför du anser henne lämna honom, att han är missbrukare?
Och vilket tror du själv är lättast att överge? Eller om man så vill, -att ge offer?
Personligen är detta något av det mest hedersfulla jag kan skåda, när en fru som ständigt sätts på prov och trotts utmaningar; fortsätter kämpa för att hålla ihop en bristande familj. Det ger mig otroligt mycket hopp och styrka. Det är beundransvärt och ger mig vilja att sträva efter att aldrig låta utsätta min fru för sådant..Den kampen kommer vid sitt slut belöna dig, det önskar jag.
Jag läste inte hela inledningen och förstår att jag uttalar mig med dålig helhet..men om du kampen ska gå, så kan det vara läge att faktiskt åka in med gubben till sjukhus och göra en grundlig undersökning av lever, hjärta..ja hela kroppen.
Jag såg någonstans att han vandrat en långa 8-9 år med opiatmissbruk. Det kan faktiskt vara värt och se om godset är hållbart innan du gör en kraftsamling för en räddningsaktion. Skummade genom delar av avtändningarna och för mig låter det som han kanske har doserat höga doser, senare tid.
Tack, vad fint skrivet… ja en sak vet han och det är att jag har kämpat för honom och vår familj. Visst jag har diskuterat med honom, vid bråk kastat ut honom; tagit tillbaka igen, ett tag ville jag ta mitt liv. Men jag blev desperat, av bråk, av elakheter, skrik och attacker. Säkert så att jag inte är oskyldig och kunde ta upp mindre, välja striderna bättre och kanske inte förvänta mig närhet då han kanske var oförmögen. Men jag älskade verkligen honom… jag tror inte jag kan få honom att göra något alls. Han har lämnat mig för att han var miserabel, inte älskar mig etc. Jag har utsatt honom för emotionell misshandel påstår han. Men jag tror att han lämnade i ilska, affekt och kanske abstinens/missbruk. Han var brutalt elak och arg när han lämnade. Månaden innan han gjorde detta bedyrade han hur mycket han älskar mig och hur glad han är att vi tagit oss igenom de bråkiga tiderna som säkert mest berott på honom själv….
Bråken eskalerade i slutet och på grund av hans otroliga dåliga beteende och ilska. Han skulle ”sluta snusa” och betedde sig förfärligt. Blev gladare för alkohol på helger…
Sen lämnade han och när jag bad om drogtest tappade han intresset för barnen. Har inte träffat dem på 4 månader eller ens ringt och frågat om de lever…
Hoppas han innerst inne en dag vaknar upp och inser allt jag gjort, att jag inte är den hemska manipulativa han bygger upp utan en kvinna i desperation som gjorde mycket fel men kämpade för honom in i det sista.
Hans föräldrar har varit här några ggr. Påstår att han nu är jättelugnt och bryr sig om hur han klär sig osv (aldrig gjort innan)….
Jag vet varken in eller ut. Så krossad. Så ledsen för allt jag kunnat göra annorlunda.z
Osäker på varför han egentligen lämnade.z trodde de kanske var en annan kvinna … men att han skiter i barnen också tyder kanske på missbruk….
Rättelse* han missbrukade Benso en del med ditt ex och blev rätt beroende i typ 5-6 år hade ett uppehåll på ett år och fastnade sedan för tramadol som han gick på i 3-4 år tills jag kom på honom… och han slutade ett tag, vet inte när återfaller kom men han var nog fri 1-2 år. Tror han gick återfall när han förlorade våra spar pengar på aktier….
Nu säger han att jag varit hemsk, manipulerat honom; vänt folk emot honom…. Ja du jag är hemsk helt enkelt.