Solipsism - allt är en illusion - samlingstråd

Men om all materia var på samma frekvens så fanns det väl bara en sorts materia? I detta fall finns det bara en vägg eller så finns bara jag.

Svårt att svara på, också en filosofisk eller en religiös fråga i dagsläget.
Det beror kanske lite på vad du tänker att du är för någonting?
Ja fast å anda sidan, vad är mest rimligt? Att vi lever i en värld där det finns saker som träd och människor "på riktigt", eller att denna värld är en dröm eller fantasi? Personligen lutar jag lite åt det förstnämnda.

Ja, då skulle vi inte kunna göra en distinktion mellan hav och berg till exempel, eller någonting annat för den den heller... allt hade sett precis likadant ut.

Känns som vi är överens.

Om du tycker det så

För att styra tillbaka till tråden lite granna, om jag påstår att uppfattningen att solen går upp och ner är en illusion, vad anser du om det?

Nej samhället är samhället, illusioner är personliga.

Uppenbarelser däremot.. Sen måste man kunna skilja på verklighet och det man inbillar sig (hallucinerar)..

Skönt att släppa verkligheten ibland men desto oftare man gör det ju mer blir det att jaga ikapp sen

Såklart en illusion, fast inte fullt ut, för vi vet ju att jorden snurrar. (förmodligen)

Finns många sådana grejer, fast hjärnan skaffar sig ju en mer korrekt bild var eftersom, och vissa gånger ganska omedelbart. Såsom: att vi snabbt upptäcker att det inte är vårat tåg som rör sig, fast det ser ut så när det är tåget bredvid som rör sig.


Tycker man borde säga: vilket vackert jordsnurr, istället för solnedgång så vi inte illusionerar så mycket. Eller, vad vackra gaserna ser ut nu som solen kastar iväg nu när jorden snurrar.

Samhället är en illusion på precis samma sätt som skogen, savannen och öknen. De är de omgivningar vi har att förhålla oss till. Förhåll dig rätt, eller gå under!

Förhållandet till samhället skiljer sig från de övriga fallen såtillvida att samhället är en skapelse av den mänskliga naturen. Det optimala förhållningssättet är i detta fall att förhandla. Mot den omänskliga naturen -- stormen, översvämningen, lejonet -- är förhandling gagnlöst.

Mycket har skilt människan från hennes ursprung, men det mesta finns kvar inom henne. Djupt i vår arvsmassa bär vi minnen från årmiljoner på savannen, men bara av några futtiga århundraden inom civilisationen. Därför ter sig den senares lagar så föga intuitiva. Därför hatar vi tanken på förhandling: vi vill ta! eller fly!


"I Ti-barbarernas land äro källorna bittra av salt. Stäppvinden, ökenvinden, blåser ständigt, sjunger ständigt samma visa om dårskapen och döden.

Att vara ett med sin dårskap -- o Ti-barbarer! att vara ett med sin dårskap --"

(Willy Kyrklund, Mästaren Ma)

Även om man köper allt det: Vad säger det om vilket tillstånd som är mer eller mindre hallucination?

Det är förstås valfritt om man vill uppskatta saker men vad gör det för skillnad om fågeln är det ena eller det andra? Filmer är trevliga trots att dom garanterat inte är nåt annat än en dans av pixlar.

Det är helt klart det vanliga att göra. "Alla tror det" är förvisso ett argument men det är inte så starkt. Vad är beläggen för U-rex?

Kvantfältteori är nog den vanligaste modellen idag vad jag vet.

I både U-rex och C-rex är "träd" en förenkling. I C-rex är det lite mer tydligt att det är på det viset. Jag säger inte att någon av modellerna är rätt. Bara att C-rex kräver mindre tro än U-rex.

Jo det är det som är grejen. Så länge man utgår från att koncept förklarar nåt av universum så kommer man stöta på paradoxer.

Ja det är väl vackert så. Men återigen, av ren nyfikenhet, varför känns det bättre? Det vilar också på att man måste anta en objektiv värld så det måste ju finnas väldigt goda skäl att göra det?

Ptja inte vet jag. Kalla det vad man vill, grundfrågan för mig är vad man ska använda för att sluta sig till det ena över det andra. Hur kommer man fram till att extern verklighet är en troligare hypotes?

Allt runt omkring oss i samhället är mänskliga idéer förverkligat. Vi lever i en massiv cocktail av idéer. En virtuell verklighet med andra ord. Enda sättet att leva i den originella verkligheten är att ta sig ut i naturen och leva i symbios med omgivningen istället för att totalt förändra den.

Jag är en girig jävel och kan därför inte ta mig till beslutet att leva så även om tanken slagit mig ofta med tro om ett mer fridfullare och gladare liv.

Är det den fysiska verkligheten som är upphov till våra medvetande eller är det vårat medvetande som är upphov till den fysiska verkligheten.
Jag lutar åt att det bara är våra intryck av omvärlden dom existerar.
(Om ingen med nåt av sina sinnen upplever en röd bil på gatan så finns det ingen heller.)

Verkligheten existerar oavsett om du existerar eller inte. Folk som tror att verkligheten existerar tillfälligt bara för att deras medvetanden upplever den för stunden är narcissister.

Den röda bilen existerar även om ingen ser den, men den existerar inte i ditt medvetande.