Citat:
Ursprungligen postat av
Grandioso
Nu är det ju på det lilla viset alltså vilket säkert framhållits ett hundratal gånger i tråden
att motiv i mordfall bryr man sig mindre om, det är bevisningen man BRYR SIG OM och
åt vilket håll en sån pekar. Det är det helt avgörande. I detta som alla andra fall.
Det har begåtts till synes helt motivlösa mord, men förövarna lämnat klara spår efter sig,
och de går inte fria bara för att man inte lyckas fastställa en orsak till varför det dödats.
Nu är det ju dock i detta specifika fall så att motivet för mordet får man kastat i ansiktet
på sig riktigt, varför mördandet skedde här är liksom inte höljt i dunkel direkt.
Att NB dödat Lisa utifrån ett sexualsadistiskt motiv framgår med en tydlighet som är
alldeles oerhörd.
Men avlägsna för all del all tydlighet kring varför mordet inträffade, mordet står ändå kvar
liksom den blytunga DNA-bevisningen och på intet sätt kan Hurtig eller någon ännu
mera meriterad och namnkunnig advokat förmå nå framgång för sin klient genom
att åberopa avsaknad av synbart motiv för gärningen.
Gärningen är alltså begången. Varför den är begången, ja det kan man egentligen strunta i
så länge man har en solid bevisning att mobilisera gentemot en misstänkt förövare.
Edit: Det här med att så många trådaktörer uppehåller sig så gärna vid vikten av MOTIV beror
väl på att man i nästan alla deckare man läst och sett på tv sällan möter några motivlösa mord.
I fiktionens värld alltså.
Riktigt så ser det nu inte ut i den mera trista verkligheten utanför böckernas och dumburkens
värld. Där sker en hel del riktigt oförklarliga dåd.
Mordet på Lisa sker av en viss bestämd anledning förvisso, motivet håller sig inte undan,
men däremot är den ondska som ett sånt dåd förutsätter bortom vad man egentligen
kan greppa med sitt förstånd. Det är närmast en gåta att en människa kan bli så
avgrundsmörk i sitt sinne, kapabel till en sån bestialitet.
Du beskriver här väldigt bra hur man måste begripa att det är den blytunga bevisningen i fallet som är det man ska ta hänsyn till och inte motivet. Motivet är av sekundär betydelse, det är inte motivbilden som kan fälla en mördare, det är bevisningen.
Det stämmer verkligen att man i det här fallet får motivet kastat i ansiktet på sig riktigt. INGET är höljt i dunkel när det gäller motivet utan det är obehagligt jävla uppenbart.
Ja hur kan en människa bli så avgrundsdjup i sitt sinne? Förlora sina mänskliga egenskaper och bli en best, ett rovdjur, bli ondskan - ett sånt kattliknande rovdjur som gillar ett leka med offret och plåga det en stund innan det dödar. Visst är det svårt att sätta sig in i det här och begripa allt det hemska.
Man känner en kombination av flera saker som: sorg, rädsla, äckel, avsky
Hur en del kan sitta här och ta Nerijus i försvar är en gåta, men jag tror att det finns lite olika svar på det. Finns nog tre olika varianter av dessa "försvarare".
1. Man gör det för uppmärksamhetens skull, man gillar att munhuggas med folk.
2. Man har gjort ett val som inte är baserat på fakta eller verkliga händelser. Man har valt att tro att NB är oskyldig. Likt en hjärntvättad sektmedlem så tar man då inte till sig fakta utan man skapar sin egen sanning.
3. Man är själv en underdog, man har problem och tycker att man själv blivit dåligt behandlad av samhället. Man har ett hat mot rättssystemet, mot auktoriteter.