Citat:
Ja, det är inte utan att man undrar vad kravet på "publicistiskt ansvar" för enskilda skulle innebära. Ett första steg är rimligtvis att anonymiteten på nätet avskaffas. Sedan förväntas väl medborgarna följa journalisternas pressetiska system och fungera som ansvariga utgivare för sina egna bloggar och dylikt.Privatpersoner ska ha publicistiskt ansvar?! Hm...
Jag har förresten sett att Mina Dennert ett flertal gånger ondgjort sig över att "hatsajter" och annan icke-MSM inte har ansvarig utgivare och inte följer de pressetiska reglerna - är det någon slags lag på det eller är det bara tyckande? Det är ju naturligt att hon vurmar för det hon kallar etablerad media, med tanke på att hennes man jobbar på SVT, och att så mycket etablerad media enbart okritiskt hyllar henne. Vilket ju inte alternativ media gör.
Jag har förresten sett att Mina Dennert ett flertal gånger ondgjort sig över att "hatsajter" och annan icke-MSM inte har ansvarig utgivare och inte följer de pressetiska reglerna - är det någon slags lag på det eller är det bara tyckande? Det är ju naturligt att hon vurmar för det hon kallar etablerad media, med tanke på att hennes man jobbar på SVT, och att så mycket etablerad media enbart okritiskt hyllar henne. Vilket ju inte alternativ media gör.
Rebecca Weidmo Uvell skriver en del om detta i sitt mycket läsvärda inlägg om "falska nyheter", den medvetna sammanblandningen av "news and views" och det hot det innebär för yttrandefriheten.
Citat:
https://uvell.se/2017/11/07/falska-n...-debattinlagg/
Här ser man direkt att de [#jagärhär] har tänkt att fokusera just på åsikter. Det de kallar “propaganda”. Starkt vinklade artiklar. Hela min blogg är vinklade artiklar. Snart 400 blogginlägg av vinklat material, för återigen, jag är inte journalist. Jag sysslar alltså inte med nyheter. Jag sysslar med åsikter. Men det gör inte innehållet på min blogg falskt över huvudtaget.
Här visar Dennert, som har bakgrund som journalist på SVT, att hon medvetet blandar ihop “news och views”. Detta är bedrövligt rent ut sagt.
[- - -] “De finns de som försöker på detta: allt från s k “Swish-journalister och Trollfabriker till Alternativ media. Dvs aktörer som bloggar eller skriver på sidor utan redaktör, ansvarig utgivare och utan att följa pressetiska regler eller publicistiska lagar” [Citat, Mina Dennert]
Ja?
Åsikter är inte journalistiska produkter. Inte tidningarnas ledarsidor heller, även om de lyder under pressetiska reglerna. Men av media betraktat så anser få journalister själva att ledarsidorna är samma sak som resten av tidningens påstått objektiva rapportering just för att det är åsikter. Det får man hålla med om eller inte hålla med om. Poängen är inte det utan att åsikter är åsikter.
Vi som jobbar utanför media och sysslar just med åsikter ÄR inte media. Vi jobbar med opinion. Jag kommer själv skaffa mig utgivarbevis för att få grundlagsskydd för mina källor men jag tänker inte ansluta mig till pressetiska systemet helt enkelt för att jag inte vill. Jag driver ingen tidning eller debattsida.
[- - -] Slutligen vill jag bara avsluta med att jag kommer fortsatt följa den här utvecklingen och regelbundet skriva om just såväl mediedebatten som debatten och utvecklingen av fokus på “falska nyheter”.
För jag ser bara attacker på yttrandefrihet och åsikter.
På folk som oss i ny media, som bryter ny mark utanför mediehusens dominans och som lyckats få enormt genomslag. Min blogg har fler besök än vissa lokaltidningar och mitt Facebook-flöde och Twitter-flöde är oerhört virala. Tack vare engagerade läsare.
När informationsmonopolet bröts så fick nämligen sådana som jag möjlighet att konkurrera om mediekonsumenterna. På en mer fri marknad än det någonsin förut funnits. Där det tidigare var ett oligopol av public service och några stora mediehus som haft tolkningsföreträdet om allt har vi nu en marknad där läsare kan få olika sorters information från en uppsjö av källor och väljer att läsa de källor de tycker håller högst kvalitet. Och läsarna själva fick möjlighet att få ut sina egna åsikter. Via kommentarer men också via sina egna Facebook-sidor, Twitter-konton, Instagramkonton etc. En demokratisering av det fria ordet, en slags revolution.
Här visar Dennert, som har bakgrund som journalist på SVT, att hon medvetet blandar ihop “news och views”. Detta är bedrövligt rent ut sagt.
[- - -] “De finns de som försöker på detta: allt från s k “Swish-journalister och Trollfabriker till Alternativ media. Dvs aktörer som bloggar eller skriver på sidor utan redaktör, ansvarig utgivare och utan att följa pressetiska regler eller publicistiska lagar” [Citat, Mina Dennert]
Ja?
Åsikter är inte journalistiska produkter. Inte tidningarnas ledarsidor heller, även om de lyder under pressetiska reglerna. Men av media betraktat så anser få journalister själva att ledarsidorna är samma sak som resten av tidningens påstått objektiva rapportering just för att det är åsikter. Det får man hålla med om eller inte hålla med om. Poängen är inte det utan att åsikter är åsikter.
Vi som jobbar utanför media och sysslar just med åsikter ÄR inte media. Vi jobbar med opinion. Jag kommer själv skaffa mig utgivarbevis för att få grundlagsskydd för mina källor men jag tänker inte ansluta mig till pressetiska systemet helt enkelt för att jag inte vill. Jag driver ingen tidning eller debattsida.
[- - -] Slutligen vill jag bara avsluta med att jag kommer fortsatt följa den här utvecklingen och regelbundet skriva om just såväl mediedebatten som debatten och utvecklingen av fokus på “falska nyheter”.
För jag ser bara attacker på yttrandefrihet och åsikter.
På folk som oss i ny media, som bryter ny mark utanför mediehusens dominans och som lyckats få enormt genomslag. Min blogg har fler besök än vissa lokaltidningar och mitt Facebook-flöde och Twitter-flöde är oerhört virala. Tack vare engagerade läsare.
När informationsmonopolet bröts så fick nämligen sådana som jag möjlighet att konkurrera om mediekonsumenterna. På en mer fri marknad än det någonsin förut funnits. Där det tidigare var ett oligopol av public service och några stora mediehus som haft tolkningsföreträdet om allt har vi nu en marknad där läsare kan få olika sorters information från en uppsjö av källor och väljer att läsa de källor de tycker håller högst kvalitet. Och läsarna själva fick möjlighet att få ut sina egna åsikter. Via kommentarer men också via sina egna Facebook-sidor, Twitter-konton, Instagramkonton etc. En demokratisering av det fria ordet, en slags revolution.
