Citat:
Ursprungligen postat av
DrSvenne
Nu ska man väl ta Håkan Lans i försvar här, han är troligen inte naiv. Men han gjorde uppfinningar i en tid då idéer och uppfinningar kunde stjälas utan risk för att hamna i tingsrätten.
Patentregistrena är svåra att söka i och för dessa stora företag såsom Hitachi så finns det så många incitament att se lite slarvigt på patenträttigheterna, att de gärna gör det.
Håkan Lans patent gällande datorgrafik var ett snabbare och bättre sätt att rita grafik på.
Att implementera en idé är liksom inte detsamma som patentet i sig. Det är ett stort jobb tills att man kan använda idén till något som går att tjäna pengar på.
Inte vet jag men Håkan Lans har väl gjort vad han kunnat i det här, att försöka driva sådana här rättsfall gentemot storföretag är mycket kostsamt och odrägligt. Olika länder har olika syn på patenträttigheter osv. Och det visar ju sig tydligt nu i Kina att kineser stjäl idéer lite hur som helst.
Ja, du har säkert rätt. Jag beundrar Håkan Lans, få människor hade klarat av vad han har gjort.
Hela det här sidospåret blev till tack vare en diskussion om Gretas intelligens och huruvida hon är utvecklingsstörd/förståndshandikappad eller ej. Oavsett Gretas åsikter och uppfattningar är jag fullt övertygad om att hon inte är förståndshandikappad. De små (tillrättalagda) inblickar man får i familjen Ernman/Thunberg tycker jag däremot visar på en dysfunktionell familj där föräldrarna varit helt oförmögna att hantera situationen för barnens bästa.
Utdraget ur boken där Greta är med i affären och tillåts lukta på varenda våffla är så talande. Redan efter första sniffen skulle en vettig förälder sätta stopp och förklara att man inte uppför sig så. Att ett barn med AS inte uppfattar det lika snabbt och instinktivt som andra är naturligt, men det ställer också lite andra krav på föräldrarna. Man får gripa in konsekvent men ändå mjukt tidigt, inte bara låta ett olämpligt beteende fortgå och ursäkta det med en diagnos.
Jag kan inte slå bort känslan av två föräldrar som är extremt karriärupptagna, PK-skadade och allt annat som hör till. Därtill läggs två barn med NPF-problematik, där (vilket känns klassiskt) den äldsta reagerar på sin uppväxtmiljö med utåtagerande. För ett barn med AS är utåtagerande inte likadant som för ett annat barn, man brukar inte mobba sina skolkamrater eller råna kiosken. Man kan t.ex. reagera med att sluta prata(!), ätstörningar och utveckla ett extremt kontrollbehov. Framförallt flickor med AS kan utvecklas till små familjetyranner som ska styra hela familjen in i minsta detalj. Tony Attwood beskriver det här tämligen bra, så jag kan rekommendera att läsa hans böcker.
