SPRÅKAKUTEN: Korta frågor - korta svar!

Felet handlar om användningen. Det är som med valuta. Det är inte valutan det är fel på, det är hur man använder den.

Det finns belägg från 1500-tal med stavning "suenner", runsvenskans "svæinn". Betydelsen är flera: Krigare, tjänare, man samt inte minst den mer sentida "sven" för yngling.

Den det ord du här belägger är svenner. Det är pluralformen av sven, ett mycket gammalt ord i svenskan, mycket riktigt med betydelsen tjänare (till högt uppsatt person).

Men detta ord har ingenting att göra med det sentida svenne, som har pluralformen svennar. (Mer än att det förnamn Sven som efternamnet Svensson är bildat av kommer kommer från detta sven.) Det är bildat av efternamnet Svensson i betydelsen Medelsvensson, förmodligen på sent femtiotal. (Man ska ha klart för sig att efternamnet Svensson har använts i betydelsen Medelsvensson också innan detta begrepp myntades - Ulf Peder Olrogs Du ska göra som Svenssons gör är t ex skriven 1943.) Dess ursprungliga betydelse var ungefär tråkig person med ordnat yrkesarbete på heltid som inte knarkade eller levde bohemliv - dvs en motsvarighet till den amerikanska engelskans square i motatsparet hip/square vid samma tid. I takt med att invandringen ökade, och de nyanlända invandrarna hamnade i betongghetton, fick distansen mellan Svensson och vi som inte är Svensson mer av en etnisk, och mindre av en rent social, dimension, och svenne började användas av invandrarungdomar i betydelsen svensk inföding någon gång på åttiotalet.

När det gäller hurpass nedsättande ordet är, tycker jag att det beror på. I motsatsparet svennar och blattar har det ofta en neutral klang.

Observera alltså att du här belägger sven, inte svenne.

Det tror jag faktiskt inte. Alltsedan åtminstone renässansen har människor varit övertygade om att just de lever i en sjusärdeles brytningstid, där allting ändrar sig mycket fortare än tidigare. Det skulle vara rätt märkligt om det skulle visa sig att just vi hade rätt.

Jag vet, men det var ju vad balladen innehöll.

Hej hej alla snälla språkvetare

Vad betyder ordet >rudiment< i sammanhanget?


Ordet verkar egentligen vara en biologisk term. I sammanhanget antar jag att den syftar på "visst mått." Ändå tycker jag ordvalet är märkligt. Fast det låter fint

En "gnutta" skulle jag översätta det till i denna kontext.

Jag har så svårt att veta om det ska vara ett kommatecken här eller inte. Kan ni hjälpa mig lite på traven? Det känns både rätt och fel.


Behövs det första kommatecknet i denna mening?

Nej och nej.

Varför nej och nej?

Det första kommatecknet är ju en bisats? Först berättar jag vad jag ska göra och efter kommatecknet påbörjas bisatsen där jag berättar varför?

Nej, det är ingen bisats.

Men vad heter då delen av en mening som är efter ett kommatecken?

Exempelvis:

Far tog på sig sin hatt, hög och ståtlig var den.

Ja okej det var ett dåligt exempel.