Citat:
Ursprungligen postat av
Anonymare
När man översätter så finns det inte oändligt med författare tillgängliga, som är duktiga, är lediga för uppgiften och kan leverera snabbt. Det är så verkligheten ser ut. När det gäller beslut kring åtal eller nedläggning så vill man givetvis ha torrt på fötterna juridiskt och då får det ta den tid som behövs. Min teori är dessutom att tiden mellan förhör och nedläggning användes för att lirka med JA/Ecuador angående delgivning av misstanke om våldtäkt, i syfte att väcka åtal, något som man misslyckades med.
Men då spelar det ju ingen roll att det inte blev någon delgivning 14-15 november 2016. För även om Marianne redan 2010 sagt att förhöret var en ren formalitet, så måste hon väl ändå för syns skull få det översatt, läsa igenom det och utföra de extra utredningsåtgärder hon talat om innan hon kan komma med själva slutdelgivningen "i syfte att åtala".
Om förhöret bara var en formalitet, varifrån kommer då allt tjafs om "förhörskvalitet"? Om förhöret var en ren formalitet för att få åtala, vilket Marianne med tydlighet klargjorde redan långt innan asylen, redan i december 2010, varför hakar hon då upp sig på detta prat om "förhörskvalitet"?
Om förhöret enligt Marianne var en ren formalitet, varför skjuta på denna lilla formalitet i flera år bara för en "förhörskvalitet" som inte har någon avgörande roll alls för om hon får åtala. Huvudsaken är ju bara att hon genomför det förbannade förhöret! Inte behöver det ske på svenska mark, inte. För det står ingenstans i reglerna rörande att förhör ska föregå åtal att det förhöret måste ske på svenska mark och vara av oantastlig kvalitet. Det står bara att den misstänkte har rätt att förhöras, och då ska man veta att alternativ till förhör på svensk mark är rätt normalt.
Det är nästan som om man får känslan att Marianne motsäger sig själv. Att hon genom sina uttalanden under fallets tidigare skede har grävt gropar åt sig själv som hon nu faller pladask i. Man behöver inte vara konspirationsteoretiker för att ana att det är något skumt i görningen.
Förhöret var ju bara en liten formalitet för Marianne. Alltså borde hon ha förhört så snabbt som möjligt, så att hon kunnat åtala så snabbt som möjligt. Egentligen är det kristallklart.
Grund för åtal sa hon sig ju ha ändå, eftersom hon gjorde klart att hon hade för avsikt att åtala. Hur hon nu kunde ha det innan utredningen var klar.
Citat:
Av nedläggningsbeslutet är det mycket enkelt att läsa ut att JA fortfarande var misstänkt efter genomfört förhör och att man avsåg att delge misstanke om våldtäkt. Den som har normala kognitiva funktioner i behåll kan då lätt räkna ut att syftet med att delge misstanke om våldtäkt givetvis var att man avsåg att väcka åtal.
Den med kognitiva funktioner i behåll inser att delgivningen i anslutning till det ännu ej översatta förhöret som Marianne inte ens närvarade vid, inte kan ha utgjort slutdelgivningen. Syftet med förundersökningen är att förundersöka, inte att åtala, för det är att gå händelserna i förväg. Innan förundersökningen är klar ska Marianne vara neutral, vilket bland annat innebär att hon är vidöppen för möjligheten att det under förundersökningens gång kommer fram material som gör det omöjligt att förtala, förlåt, jag menar åtala.
Det är som att den frustrerade Marianne i brist på åtal ägnar sig åt förtal. Förtal som substitut för åtal. Helt enligt regelverket.
Citat:
Det skulle inte ha funnits någon som helst mening med att delge misstanke i det skedet, efter förhör, om man inte hade avsett att väcka åtal.
Den misstänkte har väl rätt att bli formellt underrättad om orsaken att han förhörs eller grips, det behöver inte betyda att fallet kommer att gå till åtal. Förhöret var ju egentligen till för förundersökningen, inte för åtalet. Det räknades som en utredningsåtgärd, inte som en åtalsförberedelse, väl? Redan MHK gav ju 20 augusti 2010 instruktioner att han skulle delges misstanke för våldtäkt om han greps under fredagkvällen samma dag kvinnorna gick till polisen. Inte kan hon ha haft för avsikt att åtala då! Förundersökningen hade ju knappt startat.
Citat:
Hade misstanken inte längre kvarstått så hade man självfallet använt detta som en tydlig motivering för nedläggning. Visst hade det varit bra för tydligheten om man hade skrivit i klartext att man avsåg att väcka åtal men inte kunde det av formella skäl, dock förstår jag att man inte skrev så då nedläggningsbeslutet måste fokusera på det som just motiverar nedläggningen och syftet att väcka åtal är ju mer en indirekt koppling som inte bidrar till beslutet i sig. Det räcker alltså helt torrt med att motivera att inga mer utredningsåtgärder kvarstår, vilket är uppenbart efter förhör och ovanpå detta JA:s vägran att delges misstanke om våldtäkt med stöd av bananrepublik.
Det finns inget som tyder på att det förekommit något försök till delgivning efter det att förhöret vara översatt och analyserat och de ytterligare utredningsåtgärderna genomförda. Återigen verkar Marianne ha fixerat sig vid den enda oframkomliga vägen, att få Ecuador att
tvinga på JA henens slutdelgivning (trots att allt som behövs är att han får ta råd av PES). När det återigen finns så många andra vägar att gå, vägar som andra åklagare utan prolem skulle kunna utforska. Sju år av förhörstjafs, tre år av delgivningstjafs, så kan Mariannes hanterande av fallet fram till preskription sammanfattas.
Så istället för att
åtala Assange så har Marianne lyckats
förtala Assange genom att insinuera att det vara hans vägran att ta emot delgivning i anslutning till det förhör Marianne portat PES från som fått henne att vägra fortsätta utredningen.
För hur är det med de extra utredningsåtgärder som den misstänkte själv ska få föreslå efter det att brottsutredningen från åklagarens sida är klar och han fått ta del av materialet? Hur kan Marianne ha fräckheten att bara glömma bort detta, och hur kan hon ha fräckheten att insinuera att hon kan veta om hon kan åtala innan dessa eventuella extra utredningsåtgärder är utförda?
Edit/eftertanke: Kan en misstankedelgivning någonsin vara "i syfte att åtala"? En person kan delges misstanke när han grips, eller när han förhörs, och kanske vid fler tillfällen, men syftet med delgivningen är väl att delge misstanke, inte att åtala? Till och med slutdelgivningen är väl som jag förstår det en del av förundersökningen och ska ge den misstänkte tillgång till materialet och möjlighet att begära ytterligare utredningsåtgärder. Först därefter kan ett beslut om åtal tas och ett datum för rättegång sättas. I samband med det får väl den misstänkte någon form av information om åtal eller kallelse till rättegång, men ska det kallas en misstankedelgivning? Är det korrekt att säga "delge misstanke i syfte att åtala"? Vad har åtalssyftet med misstankedelgivningen att göra? Man måste väl skilja på förundersökning och åtal.