Citat:
Ursprungligen postat av
Anonymare
Enligt det senaste beslutet i ärendet, nedläggningsbeslutet, refereras JA till som "den misstänkte". Inget i beslutet ändrar på detta sakförhållande. Nedläggning sker av helt andra skäl än att misstanke om brott inte längre föreligger, nämligen för att JA håller sig undan delgivning av misstanke och åklagaren bedömer att det inte finns någon väg framåt för att få den misstänkte att gå med på delgivning. Ecuador vill heller inte samarbeta kring att delge honom misstanke mot hans vilja, trots MLA som borde hantera detta.
Det är möjligt att Marianne har varit ovillig att dra samma slutsats som Finné, nämligen att inget brott förekommit. Däremot har Marianne dragit slutsatsen att hon inte kan åtala. Hon pratar inför pressen om att det är ett rent formellt hinder, detta att hon inte lyckades genomföra en delgivning på ambassaden, men det är ingen garanti för att hon skulle kunna åtala annars.
När Claire Montgomery försvarade Pinochet mot utlämning till Spanien kom hon på den ljusa idén att eftersom han
bara torterat en massa spanjorer hade han inte begått ett brott mot mänskligheten, och därför måste han skyddas av UK mot utlämning till Spanien för att ställas till svars för sina många och brutala brott. På samma sätt har Marianne, själv eller med hjälp av andra, försökt hitta kryphål och finurliga argument. Det är möjligt, för att inte säga troligt, att en del av den mejlväxling mellan Marianne och UK som kommit fram faktiskt är mellan Marianne och denna klipska Claire, som vet hur man skyddar en brutal diktator mot utlämning till en västdemokrati som Spanien.
Hon och hennes gelikar är säkert lika finurliga när det gäller att hitta sätt att hålla en politisk aktivist godtyckligt frihetsberövad och sedan ställa honom i dålig dager, samtidigt som de lägger armen om stackars Pinochet som minsann inte ska behöva genomlida någon utlämning till en västerländsk demokrati, för det vore ju för hemskt!
Det kan mycket väl vara denna Claire som Marianne inbjöd att ringa eller skriva till Mariannes privata emajladress. Så kan Marianne och Claire skriva små rara brev till varann och diskutera hur torterande diktatorer måste skyddas mot utlämning trots sanslöst allvarliga brott, medan de med gemensamma ansträngningar förföljer en politisk aktiviskt genom påtvingad utlämning för brott som sannolikt aldrig ägt rum. Sen kan de utbyta recept på julkakor och diskutera julklappar och kjolmodet, allt i en enda salig röra. Bara Marianne är noga med att alltid gömma alla mejl från UK i hennes och Karins speciella hemliga mapp som ingen annan kommer åt eller ens vet att den existerar.
I slutändan handlar det om vad lagen ger utrymme för om man är tillräckligt klipsk, falsk och omoralisk för att hitta kryphål för diktatorer som Pinochet och ställa upp orimliga hinder för en politisk aktivist som Assange. De gör ett personligt val när de väljer att motarbeta Assange så intensivt, precis som du, Anonymare.