Citat:
Han hanterades också 2010. Först lite klumpigt av poliserna på Klara och av jouråklagare Maria, sen fullt ordinärt av Eva Finné.
Jouråklagare Maria förhastade sig på "känslokonsensus" som bestod i att ett antal personer kände sig rörande överens. Eva Finné tog över dan därpå och ägnade de följande dagarna åt att sätta sig in i fallet innan hon tog några beslut. Hon lät förhöra Assange för det fall som visst inte föll under allmänt åtal utan som verkar ha utgjort en anmälan på AAs initiativ. SW-fallet la hon ner för att hon inte ansåg att ett brott var begånget, trots att hon inte ifrågasatte kvinnornas berättelser. Där har du ett regelrätt, ordinarie hanterande enligt rättsliga rutiner, något som dessvärre upphörde så fort Marianne tog över fallet för överprövning.
Så vad gnäller du för? Eva Finné gjorde precis det du frågar efter. Medan JA fortfarande var i Sverige, och långt innan han fann det nödvändigt att söka asyl på grund av ett växande hot från USA.
Det vore bra intressant att få veta hur själva överprövningen motiverades. Det kanske är redan där felet ligger, att ett icke-fall togs upp till överprövning av en övernitisk överåklagare som hade sin egen agenda där hon tyckte att AA, SW och JA skulle agera försökskaniner för hennes utvecklingsarbete. Det finns inget ordinärt över det. Tvärtom har hela världen reagerat, och UNWGAD klassat Mariannes långa häktning som ett godtyckligt frihetsbeövande. Mariannes godtycke är inte ordinärt.
Jouråklagare Maria förhastade sig på "känslokonsensus" som bestod i att ett antal personer kände sig rörande överens. Eva Finné tog över dan därpå och ägnade de följande dagarna åt att sätta sig in i fallet innan hon tog några beslut. Hon lät förhöra Assange för det fall som visst inte föll under allmänt åtal utan som verkar ha utgjort en anmälan på AAs initiativ. SW-fallet la hon ner för att hon inte ansåg att ett brott var begånget, trots att hon inte ifrågasatte kvinnornas berättelser. Där har du ett regelrätt, ordinarie hanterande enligt rättsliga rutiner, något som dessvärre upphörde så fort Marianne tog över fallet för överprövning.
Så vad gnäller du för? Eva Finné gjorde precis det du frågar efter. Medan JA fortfarande var i Sverige, och långt innan han fann det nödvändigt att söka asyl på grund av ett växande hot från USA.
Det vore bra intressant att få veta hur själva överprövningen motiverades. Det kanske är redan där felet ligger, att ett icke-fall togs upp till överprövning av en övernitisk överåklagare som hade sin egen agenda där hon tyckte att AA, SW och JA skulle agera försökskaniner för hennes utvecklingsarbete. Det finns inget ordinärt över det. Tvärtom har hela världen reagerat, och UNWGAD klassat Mariannes långa häktning som ett godtyckligt frihetsbeövande. Mariannes godtycke är inte ordinärt.
Fakta talar för att du har fel. Den överprövade ståndpunkten har överklagats vad gäller häktningen i samtliga rättsliga instanser, inklusive HD. I samtliga fall har man bedömt att misstanken är tillräcklig för på sannolika skäl misstänkt för våldtäkt. Obegripligt att du ännu inte kunnat ta till dig och tolka fundamenta i detta fall.