Wikileaks grundare Julian Assange eftersökt för våldtäkt i Sverige

Nu först trilla polletten ner, jag är tydligen lite trögtänkt.

• JA har bett Trump föreslå att Australien utser honom till ambassadör för Australien.
• JA förväntade sig tydligen att Katalonien föreslår/utser honom till ambassadör, på liknande sätt.
• JA har även erbjudit sig att agera statschef för Katalonien (från ambassaden i London) under ordinarie statschefs (tillfälliga) flykt till Bryssel.

Vad har de tre gemensamt? Jo, immunitet. Han har alltså tänkt vandra ut från ambassaden så fort han blivit utnämnd till något av de tre?

Fast nu har Katalonien ju tydligen ändrat sig och säger att självständighetsförklaringen bara var 'symbolisk' så där fungerar det inte längre. Få hjälp av Trump kan han nog glömma nu efter att det kommit fram så det gäller inte heller längre. Men var det ett reellt försök och hade det fungerat?

Det verkar finnas undantag inom svensk lag som säger att delgivning ibland endast kan ske med mottagarens samtycke. Det verkar gälla rättshjälp då det är oklart om mottagaren förstår språket. Jag har citerat regeln tidigare, men har inte tid att leta upp det nu. Det verkar hur som helst inte vara tillämpbart här, och om delgivningen inte är på ett språk mottagaren förstår så har ju denne inte erbjudits möjlighet att ta del av informationen, inte utan motprestationen att själv bekosta en auktoriserad översättning. Att neka mottagaren möjligheten att ta råd av advokat nämns inte.

Ska man tro Mariannes version så hade JA möjlighet att neka. Marinne triumferar och vänder detta mot honom, hellre än att göra ett nytt, ärligare försök. På den punkten är Marianne manipulativ och illvillig, och det finns inget försvar alls för hennes försök att skuldbelägga den f.d. misstänkte. Problemet borde ha kunnat lösas genom att låta JA konsultera PES. Fast Marianne var ju inte intresserad av att förhöra eller delge, bara att svärta ner JA och hans asylland och ge dem skulden. Detta efter att ha hemlighållit kommunikation med utlandet (varav en hel del troligtvis raderats av Paul Close) och dessutom raderat mejl från viktiga avsändare som FBI. I slutändan kan man bara konstatera att det inte finns något som helst förtroende för det sätt Marianne skött utredningen. Att hon försöker skuldbelägga den f.d. misstänkte och hans asylland är bara en del av detta. Hon har agerat politiker, inte åklagare. Allt detta på grund av lite smicker från Paul Close, och kanske UKs viceambassadör i Sverige?

Har du någon källa på det , eller är det dina egna idéer?

"...inte erbjudits möjlighet...", nej precis. Självklart ska delgivningen av information ske på ett språk den misstänkte förstår. Förstår han inte språket så har han inte erbjudits möjlighet. Har den misstänkte däremot erbjudits möjlighet att ta del av informationen på ett språk han förstår så måste delgivningen anses genomförd.

Det finns som sagt inget rättssystem i världen där möjligheten att väcka åtal står och faller med att den misstänkte känner för det.


Inte mycket till triumf att sabotera sin egen delgivning. Det är bara patetiskt.

Vilken f.d. misstänkte avser du? JA är såvitt jag vet fortfarande misstänkt, så tolkar jag i alla fall nedläggningsbeslutet. Förundersökningen lades ner för att inga mer utredningsåtgärder var möjliga, som konsekvens av att JA vägrade ta emot delgivning av misstanke, inte för att misstanke om brott inte längre finns. Om JA grips kan förundersökningen tas upp igen med mycket kort varsel och svenska myndigheter kan arrangera delgivning mot JA:s vilja i brittiskt häkte, givet att inte JA inväntat preskription 2020.

Du tramsar på, som vanligt. Och sprider dimridåer. Eller illvilligt förtal. Välj själv.

Ärendet är nerlagt. Alltså kan det inte finnas någon misstänkt, eftersom det inte finns något ärende längre.

Om du fortfarande tycker att JA är misstänkt, så är det något som du själv fantiserat ihop, inget annat.
Att fortsätta tramsa på att det skulle finnas någon misstänkt, när ärendet är nerlagt, inger inte något förtroende för din förmåga att dra logiska slutsatser. Och då uttrycker jag mig mycket snällt.

Fallet är nedlagt men Anonymare yrar fortfarande på i sin låtsasvärld om våldtäkter, misstankar, åtal och EAW. Att prata med Anonymare är som att hälsa på en mentalpatient på dårhuset som tror att han är Karl XII och att slaget vid Poltava fortfarande pågår.

Han lever i sin låtsasvärld och är nöjd med det.

Marianne Ny har genom alla år kämpat emot med näbbar och klor för att slippa förhöra och tvingas komma till en punkt där hon måste erkänna att hon inte har något att komma med.

I ljuset av detta framstår hennes enorma motvilja mot att försöka få till en delgivning som fullkomligt logisk. Hon ville inte förhöra Assange på ambassaden. Hon lät åren rulla på. Hon har själv erkänt detta. Vad var det som hon var rädd för? Varför försökte hon in i det längsta att skjuta det yttersta avgörandet framför sig?

Hennes fantastiska tafatthet i att försöka att åstadkomma en delgivning och hennes självförvållade sabotage av delgivningen framstår förstås som fullt logisk i ljuset av hennes åratal av desperat förhalande.

Och inte nog med att hon försökt på alla vis att slippa undan.

De senaste veckornas avslöjanden har visat att Marianne Nys villighet att i efterhand kunna hållas ansvarig genom granskning av hennes dokumenterade handlingar ligger i nivå med DDR:s säkerhetstjänst.

Fuck offentlighetsprincipen. Här ska mejl som inte tål granskning gömmas i hemliga arkiv eller raderas direkt efter läsning. Är det svenska åklagarmyndigheten vi pratar om eller är det Stasis högkvarter i Berlin 1989 där dokumentförstörarna gick varma efter murens fall.

Enligt det senaste beslutet i ärendet, nedläggningsbeslutet, refereras JA till som "den misstänkte". Inget i beslutet ändrar på detta sakförhållande. Nedläggning sker av helt andra skäl än att misstanke om brott inte längre föreligger, nämligen för att JA håller sig undan delgivning av misstanke och åklagaren bedömer att det inte finns någon väg framåt för att få den misstänkte att gå med på delgivning. Ecuador vill heller inte samarbeta kring att delge honom misstanke mot hans vilja, trots MLA som borde hantera detta.

Du kan inte på allvar tro att Sveriges toppjurister är så inkompetenta så att de efter månader av hårt arbete den 14 december 2015 skriver under ett avtal i Quito som gör den svenska åklagarens möjlighet att väcka åtal beroende av huruvida den misstänkte känner för det.

Det går inte tills så.

Det finns ingenting i svensk rättstradition som anger att delgivningen kräver någon form av motprestation från den misstänkte.

Det enda som är intressant är huruvida den misstänkte erbjudits möjlighet att ta del av den information som ligger till grund för varför förhöret hålls.

Huruvida den misstänkte viker origami-svanar av delgivningsdokumentet, snyter sig i delgivningsdokumentet eller om han väljer att hålla för öronen och tralla-la-la-la-la-la-la-la när informationen läses upp har faktiskt... (spoiler alert) ...ingen betydelse.

Marianne Ny har genom alla år kämpat emot med näbbar och klor för att slippa förhöra och tycks ha fasat för den dag då hon måste erkänna för världen att hon inte har något att komma med.

I ljuset av detta framstår hennes enorma motvilja mot att försöka få till en delgivning som fullkomligt logisk. Hon ville inte förhöra Assange på ambassaden. Hon har själv erkänt att hon lät åren rulla på mot preskription hellre än att förhöra. Vad var det som hon var rädd för? Varför försökte hon in i det längsta att skjuta det yttersta avgörandet framför sig?

Hennes makalösa tafatthet i att försöka att åstadkomma en delgivning och hennes självförvållade sabotage av delgivningen (genom att stänga ute Assanges advokat) framstår förstås som fullt logiskt i ljuset av hennes åratal av desperat förhalande.

Allt tyder på att hon bara sökte ett sätt att fegt slippa undan.

Kom med någonting som STÖDJER vad du påstår. Vad är det du anser att jag skriver som går emot att jag skulle ha koll på nedandstående?

a/ nedläggningsbeslutet
b/ åklagarens uttalande

Rent trams ...

Du riktar kritiken åt helt fel håll. Hade du haft den minsta respekt för dina medmänniskor så hade du naturligvis läst när andra bemött dina fantasifulla uttalanden som inte har med verkligheten att göra. Du har blivit visad till svensk lagstiftning kring delgivning och hur en liknande situation i Sverige skulle hanteras ( dvs precis pss som det hanterades av Ecuador ). Du upprepar dessutom åklagarens påstående som samtliga andra juridiskt kunniga som uttalat sig har tillbakavisat. Påpekanden som du fått flera gånger förut. Sluta tramsa och kom med fakta som stödjer dina påståenden istället för att upprepa trams som går på tvärs med alla kända data. Du är fullständigt patetisk.


Håller med och ber om ursäkt för att jag tyvärr varit delaktig att hålla "trams" diskussionerna igång.

Förutom det som är intressant som redan visats på twitter av stefania maurizi som bl.a visar den politiska inblandningen ( bl.a kallas MN till UK's ambassad ) och att MN erkänner samt uppmanar andra att radera mail efter att de lästs ( brottsligt ???? ) och användning av privata mail ( misstanke om att hålla komunikation utanför diarieföring ) ( brottsligt ???? ).

Förhoppningsvis har stefania maurizi mycket mer material och förhoppningsvis får hon ut ännu mer.

Det är möjligt att Marianne har varit ovillig att dra samma slutsats som Finné, nämligen att inget brott förekommit. Däremot har Marianne dragit slutsatsen att hon inte kan åtala. Hon pratar inför pressen om att det är ett rent formellt hinder, detta att hon inte lyckades genomföra en delgivning på ambassaden, men det är ingen garanti för att hon skulle kunna åtala annars.

När Claire Montgomery försvarade Pinochet mot utlämning till Spanien kom hon på den ljusa idén att eftersom han bara torterat en massa spanjorer hade han inte begått ett brott mot mänskligheten, och därför måste han skyddas av UK mot utlämning till Spanien för att ställas till svars för sina många och brutala brott. På samma sätt har Marianne, själv eller med hjälp av andra, försökt hitta kryphål och finurliga argument. Det är möjligt, för att inte säga troligt, att en del av den mejlväxling mellan Marianne och UK som kommit fram faktiskt är mellan Marianne och denna klipska Claire, som vet hur man skyddar en brutal diktator mot utlämning till en västdemokrati som Spanien.

Hon och hennes gelikar är säkert lika finurliga när det gäller att hitta sätt att hålla en politisk aktivist godtyckligt frihetsberövad och sedan ställa honom i dålig dager, samtidigt som de lägger armen om stackars Pinochet som minsann inte ska behöva genomlida någon utlämning till en västerländsk demokrati, för det vore ju för hemskt!

Det kan mycket väl vara denna Claire som Marianne inbjöd att ringa eller skriva till Mariannes privata emajladress. Så kan Marianne och Claire skriva små rara brev till varann och diskutera hur torterande diktatorer måste skyddas mot utlämning trots sanslöst allvarliga brott, medan de med gemensamma ansträngningar förföljer en politisk aktiviskt genom påtvingad utlämning för brott som sannolikt aldrig ägt rum. Sen kan de utbyta recept på julkakor och diskutera julklappar och kjolmodet, allt i en enda salig röra. Bara Marianne är noga med att alltid gömma alla mejl från UK i hennes och Karins speciella hemliga mapp som ingen annan kommer åt eller ens vet att den existerar.

I slutändan handlar det om vad lagen ger utrymme för om man är tillräckligt klipsk, falsk och omoralisk för att hitta kryphål för diktatorer som Pinochet och ställa upp orimliga hinder för en politisk aktivist som Assange. De gör ett personligt val när de väljer att motarbeta Assange så intensivt, precis som du, Anonymare.

Jag motarbetar inte JA alls, jag har vare sig formell eller informell makt att göra detta och heller ingen vilja att göra så. Det enda jag vill är att likhet inför lagen gäller och att man inte ska kunna smita undan misstänkt våldtäkt m.fl. sexualbrott genom att gömma sig på en ambassad hos en bananrepublik. Om han efter ev. åtal/rättegång fälls eller frias har jag inga åsikter om, det är hans fega smitande undan ansvar och likhet inför lagen som är min huvudanmärkning, plus givetvis hur detta har drabbat kvinnorna, rättsstaten och även svenska och brittiska skattebetalare.