Den STORA tråden om hen, hän och h*n [Sammanfogad]

Det är inte riktigt samma sak. Samma sak blir det först om a-lagaren tvingar dig hävda att det inte är skadligt att supa ihjäl sig. Är du neutral blir du fortfarande hostil eftersom du inte håller med.

I kattscenariot kommer personen försöka påtvinga dig att densamma är katt på riktigt. Om du kallar personen "Misse" tar du ställning för att personen är katt på riktigt. Om du väljer att inte göra det tar du ställning för att personen inte är katt på riktigt. Att stå mitt emellan blir en kombination av båda.

Kan inte tvinga mig att tycka något.


Jag kallar vederbörande för det om du nu misslyckades med att förstå mitt inlägg.

[quote=HerrGickhan|87611668]Kan inte tvinga mig att tycka något.
Och då blir du fientligt inställd och kränker alltså personen trots att du ger efter för hets världsbild (han/hon/hen/het)

Alltså står du emellan båda.

Glömde att svara, sorry!

https://www.synonymer.se/sv-syn/h%C3%A4n

Har för mig hän och dän är finska låneord, men minns inte exakt.

https://www.saob.se/artikel/?unik=H_1803-0067.9jq6

Så jo, hän är kortform av hädan som betyder bort.

När han eller hon, dvs en persons könstillhörighet, är oviktigt i ett sammanhang så passar med all logik ordet hen bättre eller tom bäst av de alternativ som finns.

Varför finns det ett folkligt motstånd mot ordet hen i Sverige? Vad är den egentliga orsaken till att ni känner att hen bestämt inte ska användas?

För att det är ovant och det för tankarna till engelskans hen (höna).
Har man varit ute i vida världen och blivit kallad för chicken för att kompanifärgen var gul så vill man inte ta ordet hen i sin mun.
Den tid jag har kvar i jordelivet kan jag nog även i fortsättningen skriva han/hon i stället för det konstruerade "hen", när det är oklart om objektet ifråga har snippa eller snopp.

För att det är ideologiskt laddat.

För att alla delar inte radikalfeministers uppfattning om när könstillhörighet är och inte är viktigt. Jag har helt enkelt aldrig hört någon använda "hen" på ett sätt där jag tycker det fyller en funktion.

Hur mycket av ditt motstånd som egentligen härrör från förväxlingen med din höna vet du kanske bara själv, eller så är frågan av psykologisk eller ideologisk natur för dig. Troligen är du brun, inte sant...

Om man pratar om människan i allmänhet så har man alltid använt ”hon”. Det är av gammal hävd.

I andra fall kan man säga ”personen”, eller bara ”den”. Till exempel ”den som vill får bada”. Inte ”hen som vill får bada”.

Det är slappt med ”hen”. Ordet behövdes inte. Det som skaver är att det används av samma sorts feminister som säger ”en” inställer för ”man”.

Kan vara av vikt att nämna i tråden att många, många HBTQI+, icke binära och dito individer också hyser ett motstånd mot ordet ”hen” då dessa anser det vara kidnappat av CIS-personer.

Det uttryck som bör användas är ”Dem” och detta bör alltså endast användas för de individer jag nämner ovan, medan ”hen” är till blott och bart för de situationer där det saknas kunskap om personen är en hon, han eller icke-binär (etc).

Det gör utrycker ”hen” helt meningslöst eftersom vi redan har ett adekvat ord för detta, nämligen ”man”.

Som i ”ombudsman” eller i uttrycket ”Slåss till sista man” där man givetvis inte syftar på något visst enskilt kön.

Det är skapa ideologiskt, för att framställa det som om människor kan vara varken man eller kvinna. Men det är förstås omöjligt. Ordet behövs inte i svenskan. Det är något man försökt trycka på och som man idag använder framförallt mot män för att framställa dem som omanliga. En hen är inte en man, utan en kuklös sak.

Den, vederbörande eller personen, är tre redan existerande ord som fyller den funktionen, och det finns fler.

"Hen" är bara något som feministerna lanserat för att visa makt genom att försöka vara ständigt närvarande i folks vardag. Ungefär som att kommunister sa "tovorish"/kamrat i Sovjetunionen. Eller att man inte får säga krig i Ryssland.